Resedagbok från Dublin

Så är vi då hemma efter ett par mycket lyckade dagar i Dublin. Fötterna värker och plånboken är tom men det var det helt klart värt. Vi lyckades hinna med det mesta vi planerat men som vanligt räcker tiden inte riktigt till. Jag hade gärna spenderat mer tid utanför Dublin. Återkommer mer runt det i sammanfattningen i slutet av dagboken.

På sina ställen i dagboken finns det bilder. Klicka bara på dem så kommer ni till albumet och kan se alla bilder från just den händelsen.

23/4- Måndag, resan dit
Resan till Dublin gick från Västerås flygplats med Ryan Air. Redan vid incheckningen förstod vi att resan skulle bli bra då hon som gjorde incheckningen gav bägge oss prioriterad påstigning trots att vi bara betalt för 1 (Pga att Rickard inte riktigt förstod vad han gjorde när han köpte biljetterna). Sen var det dags för den alltid lika spännande påstigningen. Precis som förväntat klarar vuxna människor inte av att lyssna på instruktioner så vi med prioriterad påstigning får armbåga oss fram i kön. Vi var trots det bland de första på planet och kunde sätta oss på de betydligt rymligare platserna vid nödutgångarna över vingarna. Det gör flygningen klart behagligare för oss med långa ben.

Flygningen förlöpte utan problem och vi landade strax före utsatt tid, 23.25, på Dublins flygplats där vi hämtade bagaget och tog en taxi till hotellet. Givetvis lyckades vi få åka med enda minibussen på hela stället vilket var en förvisso rymlig men också väldigt högljudd och skumpig sak. Efter incheckning på hotellet var det direkt i säng och trots att det säkert var över 25 grader på rummet och stenhård säng tog det inte lång tid innan vi sov.

Dublin- Vårt hotell

24/4- Tisdag
Första dagen i Dublin vaknade vi runt 8. Jag kände mig rätt utvilad men Johanna hade dragit på sig en nackspärr i den stenhårda sängen (Självklart roade jag mig hela dagen på hennes bekostnad genom att be henne vrida på huvudet för att titta på saker). Efter att ha duschat gick vi och åt en stadig frukost bestående av vita bönor i tomatsås, stekta champinjoner, gratinerade tomater, engelsk bacon och en ”smarrig” korv (Bilder på all mat finns under rubriken Maten längre ned). Det sköljdes ner med lite och juice och te. Såhär första dagen var det riktigt gott men i slutet på veckan längtade vi efter smörgås med ost och yoghurt.

Efter frukosten var det dags att ge sig ut på äventyr. Vi styrde våra fötter (hade de redan nu vetat vad de skulle utsättas för hade de nog hellre stannat hemma) ut på Dublins gator för att titta på omgivningarna. Av ren slump hamnade vi direkt vid Dublins turistcenter där vi köpte en karta och gav oss sen av mot floden Liffey som flyter genom Dublin.

Dublin- Längs River Liffey

Dublin- omgivningar

Vi följde floden mot hamnen och havet en bra bit bara för att inse att vi gått på fel sida för helt plötsligt var det stopp. Man kan tro att såna här saker kan undvikas med hjälp av en karta men det förutsätter också att man ordentligt läser den vilket vi uppenbarligen inte gjorde. Inget annat att göra än att släpa sig tillbaka mot centrum. Vi tog oss då ner till Trinity College där vi också kollade på utställningen över Book of Kells som är en gammal fin bok. De hade också ett helt fantastiskt bibliotek där som verkade taget ur Harry Potters värld. Här inne var det fotoförbud men det stoppar såklart inte Rickard. Tack vare mitt mod kan vi visa er bilder inifrån detta bibliotek.

Dublin- Trinity College

Efter Trinity College gick vi vidare och åt lunch. Eftersom vi var på Irland blev det givetvis italiensk mat, bruschetta/kyckling för mig och vitlöksbröd/lasagne för Johanna. Mycket gott.

Direkt efter lunch gick vi och tog en guidad busstur runt staden. Turen passerar i princip allt som är värt att se i Dublin och man kan hoppa av vid ett flertal ställen och sen hoppa på nästa buss där man vill och åka vidare. Förutom väldigt starka vindar (vi satt på övervåningen som var öppen) var det en riktigt trivsam tur.

Dublin- Busstur runt staden

Vi klev av bussen på O’Connell Street som är huvudgatan i Dublin och strosade längs ner den mot floden. Mitt på den gatan finns vad som bäst kan liknas vid en jättelik nål eller spik, Spire of Dublin. Den är 120m hög, 3m i diameter vid botten och 15cm i toppen och är gjord i rostfritt stål. Längst ner på O’Connell Street finns en staty över Daniel O’Connell som var en irländsk frihetskämpe. Det finns fortfarande kulhål i den sen irländska inbördeskriget 1922.

Dublin- O'Connell Street

Vi gick (ingen skräll direkt) sen över floden till National History Museum och kollade på massa döda djur. När vi ändå var i närheten (plus att det var gratis) gick vi även in på National Gallery of Ireland och kollade på tavlor och lite annan konst. Så där lagom intressant.

Dublin- National History Museum+ National Gallery

Vid det här laget värkte fötterna ganska rejält men eftersom det sägs att det som inte dödar härdar traskade vi i glatt(?) mod vidare. På en affär köpte vi varsin alldeles underbart välgörande smoothie och gick sen och satte oss i Saint Stephen’s Green som är en vacker park mitt i Dublin. Där drack vi upp våran smoothie och vilade våra stackars fötter.

Dublin- Saint Stephen's Green

Allt traskande hade vi det här laget börjat ta ut sin rätt så vi styrde sen kosan mot hotellet för några timmars vila innan middagen.

Att välja restaurang är aldrig en enkel uppgift för oss men efter en de velande hittade vi en pub som verkade trevlig (och visade fotboll). Därinne tog vi oss en riktig brakmiddag. För min del blev det soppa till förrätt och stek till varmrätt. Johanna skippade förrätten och tog en hamburgare till varmrätt. Till efterrätt tog vi bägge glass. Men det var inte slut där. Det blev även varsin Irish Coffee och sen i baren mer vin och Guinness. Mätta och belåtna gick vi tillbaka till hotellet för att sova.

25/4- Onsdag
Något (läs väldigt) tunga i kropp och huvud vaknade vi till på onsdag morgon. Efter att ha duschat var det återigen dags för underbart delikata frukosten. Planen för denna dag var att besöka Guinness Storehouse och sen gå på Zoo.

Första fasen var att gå till turistcentret och köpa ett Dublin Pass som ger gratis inträde till de turistmål vi tänkt att besöka. En enkel uppgift kan tyckas men ack vad vi bedrog oss. Att ta sig dit var iofs lätt men att köpa passet tog sin lilla tid. Vi tog kölapp och väntade på vår tur. Trots att vårt nummer var nästa på tur tog det säkert 20 minuter innan vi var klara. Det började med att några av samhällets största bromsklossar (pensionärer) skulle lära sig hela Irlands historia (trots att de säkert själva var lika gamla) av tjejen i kassan. Först berättade kassörskan för tanten som sen återberättade för sin halvdöva man vad kassörska precis sagt. Rickad kokade av ilska vid det här laget. När de så slutligen var klara börjar kassörskan ta nummer för en annan tjänst som inte vi hade nån glädje av. När det pågått ett tag gick jag fram till en annan kassa och frågade om det inte skulle bli vår tur snart. Den kassörskan tokignorerade mig och ropade bara ut nästa nummer i kön fastän jag stod framför henne och pratade. Till sist sa hon bara ”you will get help soon” och det vara bara att ge upp med henne. Efter ytterligare en stund lyckades vi få köpa våra pass och kunde äntligen bege oss av.

För att slippa gå ihjäl oss tog vi turistbussen till Guinnes Storehouse. Där kollade vi på utställningen som spänner sig över 7 våningar och går igenom Guinnes historia och hur det framställs. Mycket fascinerande. T ex lärde jag mig att grundaren Arthur Guinness tecknade ett hyreskontrakt på 9000 år 1759 för 45 pund! Inte illa. Efter att ha gått runt utställningen kommer man upp till The Gravity Bar som är en panoramabar där man får sig en Guinness om man så önskar (det ingår i biljettpriset).

Dublin- Guinness Storehouse

Från Guinness Storehouse tog vi turistbussen till Dublin Zoo som ligger i en jättelik park kallad Phoenix Park. Zoo-et i sig finns det väl inte så mycket att säga om. Precis som på andra zoo-n fanns där massa djur från olika delar av världen. De flesta av djuren överansträngde sig inte direkt för att showa för publiken utan låg mest och sov eller åt. Det var ett mycket välskött zoo och djuren verkade ha det rätt behagligt. Klart värt ett besök.

Dublin- Dublin Zoo och Phoenix Park

Det var ett stort zoo och vi såg fram emot att äta lunch. Vi hade trott vi skulle kunna äta på något av de matställen som skulle finnas på olika platser i zoo-et men varenda av dem var stängda. När vi väl kommit igenom hela zoo-et fanns det så äntligen en öppen restaurang och vi fick vår efterlängtade lunch.

Trots att vi borde vetat bättre gick vi efter lunchen tillbaka genom parken mot Dublin centrum. Planen var från början att ta en buss tillbaka men vädret var rätt ok och det kändes inte som det var så jättelångt att gå. Det var långt. Vi passade på vägen tillbaka på att besöka ytterligare ett turistmål, The Chimney Viewing Tower, som är en nästan 60m hög gammal skorsten ombyggd till 360 graders utsiktspunkt. Skorstenen användes tidigare av Jamesons destilleri vid whiskeyframställning. Johanna som älskar höjder jublade och gjorde frivolter. Väl däruppe berättade en makalöst oengagerad tjej om de olika kända byggnaderna som syntes.

Dublin- The Chimney Viewing Tower

Till sist gav vi in för smärtan av allt traskande och gick tillbaka till hotellet. Tanken var att vi skulle vila upp oss lite för att sen gå ut att äta middag. Det slutade med att vi gick runt hörnet och köpte med oss mat till hotellet som vi åt medan vi kollade på fotboll på tv-n. Efterrätt vill man ju ha så vi gick och köpte vindruvor och en halv liter Häägen-Dazs glass på en affär rakt över gatan. Egentligen ville ingen av oss ha glass men vi pinade i oss den ”bara för att”. Så slutade den dagen.

26/4- Torsdag
Det är väl inte längre någon som blir förvånad om jag säger att även denna dag började med rejäl frukost? En av de ställen vi skulle besöka idag var det jag såg mest fram emot, Malahide Castle. Men före det skulle vi hinna med ett besök på Dublin Castle som inte låg långt bort från vårt hotell.

Precis som historien om Guinness var Dublin Castle fascinerande. Slottet började byggas någon gång på 900-talet. Bara en liten del finns kvar av det ursprungliga slottet. Vi fick en guidad tur runt i slottets olika rum som alla hade sin egen historia. Som sig bör på ett slott fanns det mycket vackra möbler, tavlor och andra inredningsdetaljer. Turen avslutades under marken i Powder Tower som var resterna av ett gammalt torn och muren från det ursprungliga slottet.

Dublin- Dublin Castle

Med ett slott avklarat var det så dags för nästa. Vi tog buss 42 från centrum ut till Malahide Castle som låg någon mil utanför Dublin. Efter att ha klivit av bussen gick vi längs ett motionsspår beläget i en tjock skog som tog oss till slottet. Och vilket slott sen. Det var precis som taget ur en sagobok med tjocka väggar och höga torn. Ni bara måste kolla på bilderna härifrån. Otroligt vackert beläget med stora gräsytor, en trädgård och skog runt omkring. Här kände jag direkt att ville stanna ett bra tag, borta från storstadens buller, trängsel och avgaser.

Det första vi gjorde när vi kom fram till slottet var att äta lunch. Efter det gick vi på en guidad tur i slottets rum. Även på denna tur var det fotoförbud men trots det tog jag några (dåliga) bilder inifrån. I slottet hade samma släkt bott i ungefär 800 år! Släkten Talbot byggde slottet på 1100-talet och sista Talbot flyttade ut på 1970-talet. Under de 800 åren hade förstås både det ena och det andra hänt och det var intressant att höra den historien.

I direkt anslutning till slottet låg The Fry Model Railway och Tara’s Palace (en dockhusutställning) som vi också besökte. Modelljärnväg och dockhus är kanske inte det mest fascinerande jag vet men det är alltid intressant att få sig en dos historia och att se vad man kunde åstadkomma före datorernas tid.

Dublin- Malahide Castle

Motvilligt tog vi sen bussen tillbaka till Dublin centrum och buller, trängsel och avgaser. Där besökte vi två shoppingcenter, Powerscourt Shopping Centre och Stephen's Green Shopping Centre, men köpte inte någonting alls. Det är nämligen väldigt dyrt för en svenne i Dublin, bra mycket dyrare än hemma.

Dublin- Shopping centers

Sen var det dags för middag. Idag ville vi inte äta på hotellrummet utan begav oss till det kända nöjesområdet Temple Bar. Där finns det väldigt mycket klubbar, pubar och restauranger.

Dublin- Temple Bar

Vi valde en restaurang som skulle servera irländsk mat. Det gjorde den också, lagad av asiater och serverad av tjejer från Östeuropa. Mer irländskt än så kan det nog inte bli. Maten var iaf riktigt god. Jag åt fisksoppa till förrätt och stekt irländsk lax till varmrätt. Johanna skippade förrätten och tog kallrökt (eller slemfisk som hon kallar den) irländsk lax med majonäs, jätteräkor och potatissallad till varmrrätt. Hade hon vetat att det var just kallrökt lax hade hon tagit något annat men den gled ändå ner. Efter att ha ätit klart blev vi mer eller mindre utkastade eftersom det var folk på kö som väntade på att få ett bord. Vi gick då en vända i Temple Bar och tog en Banana Split för att sen bege oss tillbaka till hotellet och sova.

27/4- Fredag, resan hem
Med värkande fötter pinade vi i oss hotellets flott-frukost man vid det här laget kommit att börja hata. Sen gick vi upp på rummet och packade ihop våra saker och checkade sen ut. Flyget hem skulle inte gå förrän 17.55 så vi hade ett par timmar att döda. Jag hade velat åka ut till kusten, Howth närmare bestämt, men vi kom överens om att vi inte ville det så istället gick vi en vända längs floden Liffey. Denna gång på rätt sida men vad hjälpte det för vi kom ändå inte fram till havet. Efter det åt vi lunch. Det blev vitlöksbröd och Spagetti Carbonara för oss bägge.

Trots att det fortfarande var några timmar tills flyget skulle gå hämtade vi bagaget på hotellet och åkte bussen ut till flygplatsen. Där fick vi vänta någon timme på att checka in bagaget och sen ytterligare någon timme på att planet skulle lyfta. Precis som på väg till Irland lyckades vi tackar vare prioriterad påstigning få de rymliga platserna vid nödutgångarna. Vi hamnade bredvid en mycket trevlig herre som jobbade med sprängämnen för Dyno Nobel (Han svarade aldrig på frågan om han hade varuprover i bagaget). Vi pratade en stor del av resan så tiden gick fort. Väl på marken igen i Västerås hämtade mina föräldrar upp oss. Den trevlige herren fick skjuts av oss till tåget och verkade mycket tacksam över det. Sen bar det av direkt hem och våran underbara mjuka och sköna säng. Borta bra men hemma bäst!

Maten
En av de stora behållningarna med en resa för mig brukar vara maten. Så blev det även denna gång. Innan vi reste svor jag en ed åt oss att inte äta på Mc Donalds eller andra kedjor som finns hemma i Sverige. Det löftet lyckades vi faktiskt hålla hela resan!

I stället åt vi vad jag vill kalla riktig och vällagad mat. Det var kyckling, kött, lax, pasta och massa annat gott. Vad vi dock inte åt är riktigt genuin irländsk mat, t ex pajer och rätter med kål i. Vi åt på irländska pubar men det var mer modern mat som kött och fisk. Det finns verkligen all sorts mat man kan tänka sig i Dublin, indisk, kinesisk, thai, italiensk, fransk, libanesisk mm, så ingen ska behövs svälta för att de inte hittar något de gillar. Priserna på restaurang var som i Sverige och lite dyrare.

Jag fick känslan när vi var där att irländarna använder mycket lokalt framställd mat. Framför allt gör de en stor sak av sitt nötkött som kommer rasen Irish Angus. Och jag måste säga att det var verkligen ett bra kött. Tänk om svenskt kött kunde vara lika bra.

Jag skulle kunna skriva åtskilliga sidor bara om maten men jag slutar här. Istället låter jag bilderna nedan prata för sig själva.

Dublin- Mat och dryck

Sammanfattning
Som jag skrev i början var detta en mycket lyckad resa. Vi hann och orkade göra det mesta vi planerat och vi åt god mat. Skulle jag åka till Irland en gång till skulle jag inte vara kvar i Dublin. Det är en fin stad med mycket att kolla på men ack så bullrigt och trafikerat det var. Man kunde inte gå många meter utan att komma till ett rödljus och trafiken var tät och konstant. Luften kändes allt annat än ren.

Nej åker jag till Irland igen blir det till att åka ut och bo vid kusten i ett något mindre samhälle/ stad. Där det är grönt, lugnt och mer rofyllt. Där man kan åka runt och kolla på gamla slott och gamla lämningar från svunna kulturer. Det vore en resa det. Slippa hetsen och stressen i stortstan och verkligen kunna koppla av. Jag får se till att en sån resa blir av.

Länkar
Vad vore en bra resedagbok utan några länkar? Iofs brukar det kanske inte finnas länkar i en resedagbok men jag vill ändå hävda att den blir bättre av att ha såna.

Malahide Castle
The Fry Model Railway
Tara's Palace (dockhus-utställning)
Dublin Castle
Dublin Zoo
The Chimney Viewing Tower
Dublin Pass